Ja, när jag började i 7:an träffar man massa nya personer, och jag föll direkt för den snygga killen i andra 7:an.

Vi kallar honom "O" i det här inlägget.

Jag vart stum av kärlek, kunde inte släppa honom ur sikte.

Vart svag av att bara kolla på honom.

Han hade redan tjej just då.

Sen när dom gjorde slut såg jag en chans.

Så jag började prata mer med honom, och började skriva med honom på kik.

Jag började inse att han nog gillade mig också.

Så fort jag kunde frågade jag på honom, och han sa ja.

Jag kunde knappt stå när jag såg smset där det stod "Ja <3" 

Jag log som en galning och vi var som fastklistrade.

Han var det allra vackraste jag hade!

Vi var sjukt lyckliga tillsammans.

Han var en underbar kille! Helt perfekt i mina ögon!

Sen gjorde han slut, och jag blev ledsen.

Försökte gå vidare, visst det var svårt i början.

Jag sa att allt va okej men innerst inne va det inte 100%

 

Efter några veckor började flera haffa lite smått.

Men det var en av dom killarna jag gillade lite.

A, eller Andreas då. 

Han frågade på mig, och jag sa ja.

Han är den jag kan vara mig själv med.

Jag behöver inte verka bättre än vad jag är.

Jag kan skratta och vara den jag är.

Han förstår mig till 100% och jag älskar honom.

11 dagar tillsammans idag, 11 dagar va de jag och O hade.

Men Andreas och jag är fortfarande tillsammans, och det är jag glad för!

Jag hoppas det håller länge!

Han är min bästavän och kille samtidigt!

Andreas <3 Clara

 

xx

-Clara